Den medvetne självförnekaren

av Thomas Olausson den 10 augusti, 2015

Om någon tror sig göra unika val, testa då att på varsitt håll leta produkter som exempelvis tält eller sängar. När vännerna eller sambon börjar messa dig sina förslag är det högst troligt samma som du själv sitter och överväger, eller precis då ser i annonsutrymmet på Facebook.

Gå in på telefonbutiken och fråga efter en passande mobil, visst är det lustigt att just den finns på kampanj just nu? Vilken tur att de hade den precis när du gick in. Vad lustigt att ditt behov stämde precis in med alla andras? Samma behov av minne och funktioner.

Det intressanta är egentligen inte vilka produkter som görs för att säljas, utan vilka produkter man skapar för att användas som sämre avfärdningsförslag, så att de utvalda produkterna till slut blir valet för genomsnittskunden.

Så till slut står den medvetne där, med alla funktioner och mindre pengar i pungen, ivrig att sätta i gång med installationer och diverse nedtankningar, och kanske något oförberett korrigeringar av okända barnsjukdomar.

Samtidigt har den ”omedvetne” kommit ut med en billigare telefon än alla andra, lika nöjd och sugen på en kaffe. Den omedvetne formar köpet efter sina behov, den medvetne låter sig formas efter sina köp. Eller, inte helt. Rätt många appar och funktioner förblir trots allt outnyttjade.

Skrattar bäst som skrattar sist när den där pensionären med lätthet kryssar förbi försäljningsargumenten och styr rakt mot vad han själv är ute efter.

Själv står man med ett dyrt as och väntar på att bindningstiden ska gå ut så att någon snorunge ska få ringa och erbjuda en ny uppdatering, anpassad efter just dina behov.

{ 0 kommentarer }

Skulle blitt snickare

av Camilla Sahlqvist den 2 augusti, 2015

Tankarna när jag går där och klipper gräset far omkring. Det går inte lyssna på radio då gräsklipparen överröstar Stig Grybe med råge.

Snickaryrket har jag grunnat på för vi skulle behöva en sådan dessa dagar. En som bara gjorde, snabbt och enkelt. Jag har funderat på timpengen de tar för sitt värv.

Därefter reser tankarna mot min egen utbilning som aldrig eller sällan uppskattas. Jodå, min kunskap i samtal får jag uppskattning för. Jag får höra jag säger bra saker, jag blir efterfrågad som klok vän. Men när det kommer till att anlita mig för min kunskap, då tystnar publiken. Skrattet jag fått vid dylika erfarenhet kan fastna i halsen. Min kunskap är värt något när det går att efterfråga den över en fika, ett telefonsamtal men inte skulle jag få betalt för den?

I alla fall skulle jag inte kunna ta snickar-timpeng. Det syns ju inte vad jag kan göra. Det blir inte en konkret vägg av jobbet. Det knepiga i den kråksången är väl att psykisk ohälsa är i var mans mun. Ändå ska kunskapen inte hållas högre.

Kommer det stänk av bitterhet? Nja, det får i så fall förbises. Det är alls inte min poäng och mening. Summan av kardemumman är snarare att min kunskap är lågt hållen. Jag sitter väl inväntar den tid då den uppskattas, på riktigt. Tills dess sållar jag änna med sil runtikring mig.

Går texten inte förstå alls? I så fall enbart för jag försökt komprimera flera års tankar i ämnet. Ställ fråååågor, förihelskotta, om det inte går begripa.

{ 0 kommentarer }

En gräsmatta för stor för min näsa

av Camilla Sahlqvist augusti 2, 2015

Den är stor. Gräsmattan alltså. I sommar har den haft anledning att växa. Regn, sol, regnregnregn. Då ska den klippas med. Ingen raketforskning, tänker läsaren. Men då bor det två droppande näsor av tre i huset. Icke-droppande arbetar heeeeela helgen. Jaha, två droppande kvar. Det har varit lite Monty Python över det hela. En av […]

Läs mer

En extra familjemedlem

av Camilla Sahlqvist juli 29, 2015

Att ta emot en unge i sitt hem. En annan unge än din egen, dvs vara familjehem. Det är inte gjort i en handvändning. Det är kräver sin man, host, host, kvinna. Det kräver mod, kunskap och ett jedra anamma. Det kräver dårskap och klokhet. Det kräver vanligt jädra tålamod. En fiskares bästa vän, för […]

Läs mer

De var färre på min gata i stan

av Camilla Sahlqvist juli 27, 2015

På min öde ö i havet var myggen inte så många i jalle fall. De hittade mig inte om jag hade balkongdörren öppen en natt. Här i skogsbygden, där, där…jag kan knappt andras av ilska, där hittar de jää…larna mig. Vi har haft för vana att sova med balkongdörren på glänt. El voffo gillar lägga […]

Läs mer

Nyyyyyfiken

av Camilla Sahlqvist juli 14, 2015

När grannarna kommer hemkörande en eftermiddag stannar de till. Det var väl nåt som skulle lämnas tillbaka eller bara byta ett par ord. Som barn kan man fråga vad som helst. Som utredare inom socialtjänsten kan man också ställa nyfikenhetsfrågor. Men när man blir vuxen och sådär uppfostrad och trevlig som vi förväntas vara då […]

Läs mer

Trettio år senare

av Camilla Sahlqvist juli 14, 2015

Trettio år senare ses vi då. Vi fem som flamsade oss igenom gymnasiet ihop. Vi fem som ojjade oss över killar, livets vedermödor och karnevaler på öa. Att ses igen kan bli en jämförelseparad och besk eftersmak. Det kan också bli en helt härlig kväll med skratt från djupet av magen. Det kan bli flams […]

Läs mer

Människor

av Camilla Sahlqvist juni 30, 2015

Lagom väck efter en varm dag på jobbet. Lagom med viss tendens till överhettad hjärna. Då ska jag köpa kolsyrebubblor som jag knappt kan leva utan nuförtiden. Fel kö, som vanligt. Den till vänster går fortare trots att alla parametrar såg ut att vara på min sida här på högerflanken. ”Blåbyxor och inte nyduschad” stod […]

Läs mer

Ibland blir man förvånad

av Camilla Sahlqvist juni 29, 2015

En massagestol på gymmet kan ju vara hur gött som helst. Jodå, visst gjorde det lite ont i vaden (mina spänningar i axlarna kanske har sjunkit med hjälp av jordens dragningskraft, såsom allt annat gör på en 46-årig kropp) Ett blåmärke är högst troligt jag får imorgon. Själva ”imorgon” infinner sig. Jotack, massagestolen har satt […]

Läs mer

Betraktar människor

av Camilla Sahlqvist juni 29, 2015

Vi är ett enormt spännande släkte. Jag tar in livshistorier, jag har förmånen lyssna på dessa i jobbet. Ibland blöder hjärtat i takt med att berättelsen läggs på bordet oss emellan. Jag har lyssnat på så många att jag inte minns. Men ibland sparar jag dem. När de varit på toppen i samhället och solen […]

Läs mer
Följ min blogg med bloglovin