Människor

av Camilla Sahlqvist den 30 juni, 2015

Lagom väck efter en varm dag på jobbet. Lagom med viss tendens till överhettad hjärna. Då ska jag köpa kolsyrebubblor som jag knappt kan leva utan nuförtiden.

Fel kö, som vanligt. Den till vänster går fortare trots att alla parametrar såg ut att vara på min sida här på högerflanken. ”Blåbyxor och inte nyduschad” stod framför mig. Inte heller nyrakad. Statoilpersonalen säger utan att hejja,

-Diesel?

Jominsann, i mynt. Där står jag i begrundande ställning och undrar om det stod ”diesel” i pannan på ”blåbyxan”. Jag liksom slutade tänka om det blev kö eller inte. Han radade upp mynt, lade i apparaten, de föll rakt igenom. På nytt igen. SÅ fortsatte det tills han hade betalat sina 78:- diesel.

Stod det diesel i pannan på honom? I så fall, vad står det i min? Glass-fort-som-fan? Bensin som jag inte vet hur jag tankar själv? (I jämförelse med ”blåbyxan” alltså)

Detta behövde utredas, såklart.

Frågan gick till Statoilpersonalen när denne kom med min kolsyrepatron. Ett eftermiddags-trött ansikte sken upp.

-Det är en bra fråga, och ett gott skratt kom på volley.

-Lång erfarenhet, svarade han sedan.

Något tystare säger farbrorn innanför disken:

-Han brukar komma hit emellanåt. Fortfarande med ett skinande glatt ansikte.

Skönt på nåt sätt att han inte kunde se mitt glass-sug. Om hjärnan inte varit så trött kunde jag kanske tänkt ut att detta var ”blåbyxans” hemmastatoil.

Men det är finemang kunna fråga, oftast får jag svar och leende i stil med ”va roligt att du frågade”.

Jag får ju liksom inte veta annars.

{ 0 kommentarer }

Ibland blir man förvånad

av Camilla Sahlqvist den 29 juni, 2015

En massagestol på gymmet kan ju vara hur gött som helst.

Jodå, visst gjorde det lite ont i vaden (mina spänningar i axlarna kanske har sjunkit med hjälp av jordens dragningskraft, såsom allt annat gör på en 46-årig kropp)

Ett blåmärke är högst troligt jag får imorgon.

Själva ”imorgon” infinner sig. Jotack, massagestolen har satt sitt bomärke. En vatten-blåsa-för-i-helvete. Nu pratar vi inte knappnålshuvud-storlek. Vi pratar 2×3 cm, med lite töj i millimetrarna.

Senare under dagen när handen åker ner till blås-helvetet, då har den spruckit. Nu har vi inte längre en vattenfylld blåsa efter massagestolen på gymmet utan ett öppet sår med infektionsrisk.

Jag blir uppfostrad av dottern då jag inte har nån desinfektions-tjosan i min första-hjälpen-kudde. Ja, alltså, ingen kudde alls. Jag bad dottern inte skälla, hon morrade bara.

För gymmets skull håller jag en jedra tumme att infektion inte infinner sig. För till helgen ska denna lekamen i badet. Då kommer sommaren. Åtminstone går temperaturen upp över 20 plusgrader. Då har vi inte beställt infekterade sår.

Tack för ordet.

{ 0 kommentarer }

Betraktar människor

av Camilla Sahlqvist juni 29, 2015

Vi är ett enormt spännande släkte. Jag tar in livshistorier, jag har förmånen lyssna på dessa i jobbet. Ibland blöder hjärtat i takt med att berättelsen läggs på bordet oss emellan. Jag har lyssnat på så många att jag inte minns. Men ibland sparar jag dem. När de varit på toppen i samhället och solen […]

Läs mer

Smyger in

av Camilla Sahlqvist juni 28, 2015

Skrivandet saknas. Bokstäverna ska dansa. Dansen stannade upp. Musiken tystnade, kvar var bara bruset av E20. Inte ens hönan ville bo i hönshuset. Så kan vi bara inte ha det. Jag vill dansa, jag vill plocka blommor, jag vill gunga i takt med tunggunget på nedanvåningen från familjehemsungen. Jag vill kajaka, jag vill lyssna på […]

Läs mer

Halleluja Mia

av Thomas Olausson juni 23, 2015

Vi tar en låt som är ett säkert kort Var försiktig så du inte sjunger för fort Men det är så jävla många halleluja Egentligen hade redan vi tröttnat på den Men nu sjunger någon annan den igen Och vi delar och vi sjunger halleluja halleluja halleluja halleluja halleluja Någon står på stora scen Hon […]

Läs mer

Provfilmade för Plattform i dag

av Thomas Olausson juni 8, 2015

Jag har väl skrivit om det förr, men det tål att upprepas, att provfilma är en speciell och ofta lätt nervkittlande upplevelse. I dag har jag verkligen fått agera på det sätt jag vill. Jag och en kille till fick improvisera rätt friskt, och det var lite avklädd teaterflummig stämning i början. Det kändes som […]

Läs mer

Kommentarer syns inte

av Thomas Olausson juni 6, 2015

Av någon anledning syns inte kommentarer till inläggen. Jag vet inte hur länge det kan ha varit så, men WordPress och andra saker har uppdaterats medan vi har varit inaktiva en tid, så det lär ha med det att göra. Vi får se hur vi löser den saken. Vi har i alla fall inget att dölja, […]

Läs mer

Sånt man inte vill ha läst

av Thomas Olausson juni 4, 2015

Jag vet inte vart jag ska göra av känslan jag får när jag läser om ett barn som efter dagar av intensivvård har avlidit. Då och då händer ju det som inte får hända, att ett barn skadas allvarligt, av slarv, ouppmärksamhet eller bara ren fruktansvärd otur. Artiklarna kommer som ett knytnävsslag i magen och […]

Läs mer

Vem vare som börja?

av Thomas Olausson maj 25, 2015

Alla som jobbar som väktare eller ordningsvakter, och ett flertal andra jobb där man inte monterar saker från instämpling till hemgång känner igen sig. ”Jasså? Är det dags för fika? Höhö!” Vad är det för jävla skämt? Finns det något lamare man kan säga varje gång man möter en människa som precis som alla andra […]

Läs mer

Motståndsrörelsen

av Thomas Olausson maj 22, 2015

Nästa gång du som väktare, ordningsvakt, eller vanlig medborgare får en besvärlig polispatrull skickad till dig på din begäran, då kan du liksom i förbifarten kalla dem för ”motståndsrörelsen”. Typ ett anrop till kollegan över radion: ”Motståndsrörelsen är här nu”. För det är vad jag tycker dessa, tack och lov ovanliga patruller är. En med ojämna […]

Läs mer
Följ min blogg med bloglovin