Ställen vi passerar

av Camilla Sahlqvist den 3 september, 2014

I måndags började vi gästblogga i Alingsås tidning. Detta är del 2 av 7.

Tisdag (Med hänsyn till tidningen släpper vi inläggen en dag senare här)

Som hundägare har jag mina vanliga rundor. Jag rastar fina hunden samtidigt som jag låter vinden susa genom ena örat och ut i det andra. Ett sätt att hitta egen tid, att låta tankarna samlas och att låta själen hinna ikapp det snabba tempot vi levet. För min själ har inte så bråttom så min kalender. På den dagliga rundan passerar jag en vacker sjö. För att komma alldeles nära traskar vi den upptrampade stigen och hamnar då på en stor utstickande sten.  En nära granne har vid försök att förstå var jag promenerar berättat om en gammal tvättsten där kvinnorna förr tvättade sin smutsiga tvätt. Om jag hittat fel sten så är den väldigt bra för att tvätta kläder på ändå.

sten

Jag sitter på stenen, känner historiens vibrationer i den. Jag behöver inte ens blunda för att se kvinnor i hucklen och kjolar ligga på knä och försöka få skitiga kläder mindre skitiga. De var många samtidigt, det var deras samlingsplats där de kunde dela bygdens hemligheter och privatlivets vedermödor. Eftersom de på den tiden de begav sig inte badade för nöjets skull var det inte det de tog sig för. Kvinnor som började bada i tunnorna efter tvätten långt senare fick smaka av bygdens onda tungor. Att bada var ett fördärv. Så inte badade kärringarna vid tvätttstenen, inte. Deras händer var nariga och musklerna på armarna högst ofrivilliga.

Klänningarna tänker jag en del på. Hur mycket har de inte frusit där de låg och skurade. Jag vill ändå tro att de flamsade och skrattade tillsammans mitt i vardagens slitsamma sysslor. Jag vill vara tacksam att leva i en tid då tvättmaskinen fungerar finemang. Det är ändå bara ett skutt bakåt i tiden då kvinnorna låg på knä vid sjön. Jag undrar vad de skämtade om? Var det om bygdens utstickande märkliga person? Eller gömdes de helt i tystnad? Var det om maken till en av kärringarna tro? Kunde man dela sin vardag? Eller var det misslyckandet med brödbaket som skrattades åt. Oavsett, så har de varit här, vid samma sten. De var fruar, mammor, kvinnor, precis som jag. Jag sitter och njuter vid stenen för kvinnokraften känns i solens strålar i finvädret. Jag inser enkelt att tvätten tvättades även i rusk och vinter, kanske bara inte så ofta. Det är fint att hitta en plats där så många trampat innan mig, trots jag sitter helt allena denna sensommardag. Inte ensam.

Share

{ 0 kommentarer }

Hur hamnade vi här Camilla?

av Thomas Olausson den 2 september, 2014

I går måndag började vi gästblogga i Alingsås tidning. Detta är del 1 av 7.

Måndag (Med hänsyn till tidningen släpper vi inläggen senare här)

AT Schyssta bilden är tagen av Bosse Åström på Alingsås tidning

Hur hamnade vi här Camilla? Alingsås tidning? Du som med nervösa steg hoppade in i mitt bloggande och osäkert tog plats? Plötsligt har du dragit in mig i något väldigt påtagligt på den lokala arenan. Vår röda tråd blev ingen skoluppgift heller. Vi har inte temat ”Knypplingens bidrag till arbetarrörelsen” eller ”Livet i en frigolit-igloo”. Vår tråd är att se saker ur olika perspektiv.

Jag ifrågasätter exempelvis ordet blogg. Sprunget ur ”web log” och som genom några personer i den tidiga eran fått den envisa stämpeln av att endast vara en vardagsskildring i en sminkad och obegåvad människas liv. Men tekniken bakom formen är ju så praktisk. Man staplar artiklar på varandra. Man kan helt enkelt blogga om uppdateringar i en allvarlig krissituation, eller ett båtbygge. Man kan skriva veckobrev och hålla medarbetarna informerade. Jag gillar inte ordet eftersom det stänger ute alla de som förutsätter att man pysslar med med en realtidssjälvbiografi. Allt går givetvis genom mitt filter, men det behöver inte handla om mig. Det är mycket att tänka på innan man trycker på ”publicera” – eller låt-världen-döma-för-nu-måste-jag-stå-för-mina-ord-knappen. Camilla?

Ja, här är jag Thomas. Att du skulle haka på min idé om gästbloggeri var det nog ingen som höjde på sina ögonbryn för. Under de år vi trampat sida vid sida på runda klotet, de är inte så många men händelserika, då har vi väl gjort andra saker som inte alla skulle tycka varit helt genomtänkta? En bäbis efter 40? Ta över en hund, åka 50 mil för att hämta henne, bli familjehem för ohängd tonåring, kaninerna Boye och Bosse som bor hos oss, flytta från storstan ut i skogen. Sammantaget är uppräkningen som en uppradning på enkla sätt att fylla sin fritid.

Men resan till gästbloggandet hos fina stadens tidning är fylld av modiga steg så varför inte? Att Bambi darrade på benen när hon började skriva offentligt är glömt och förlåtet. Alla andra liknelser med fina rådjuret på den hala isen är inte ens rimlig att använda sin tid till.  Lusten till orden är min drivkraft i skrivandet. Ordens dans på pappret som blir till en vals eller passionerad tango, det väljer jag i stunden.

Vanligtvis, det är vår röda tråd. Vanligt-vis eller rent dåmm i hövvet, det är upp till läsaren att själv välja. Det är det fina i kråksången.

Share

{ 0 kommentarer }

En fördel med förkylning

av Thomas Olausson augusti 28, 2014

En fördel med förkylning är att man får upp ögonen för så många sorters träningsvarianter det finns. Man kan springa, bära stockar, boxa säck, träna tabata, cykla… Nä, det kan man ju inte. Men man kan dricka kaffe och gnälla.

Läs mer

Instagram är nere

av Thomas Olausson augusti 28, 2014

Samtidigt som IS meddelar att de har avrättat 250 krigsfångar rasar världen över att Instagram ligger nere. Det är tur att Twitter fungerar som vanligt så att det kan spridas där till Facebook så att folk går in på Aftonbladet.se för att konstatera att  – ja, deras Instagram är nere. I denna tekniskt sociala era […]

Läs mer

Första gången

av Thomas Olausson augusti 27, 2014

I glassfrysen nuförtiden finns det så mycket mer att välja på än när jag var barn. När jag var liten fanns det Big Pack. Det finns nu med, men vår son hade inte blivit presenterad för denna randiga urtidsdelikatess fram tills för ett par dagar sedan. Så när jag med en nostalgisk känsla förklarade att […]

Läs mer

Skeddvôrna

av Camilla Sahlqvist augusti 27, 2014

Södden vôrna de har varrt de sista. Så forrt en ska te å få gjort nött så  regnar de som om hin håle schölv har me´t å göra. De ska te å unnra ifall en har gjort  nött gart och alla syndera kommer ner på samme gang. Nu tror ja då la inte att de finns så […]

Läs mer

Hade anledning att fira

av Camilla Sahlqvist augusti 26, 2014

Lite förstrött ställer ja frågan till fiskhandlarpöjken, ”räcker baguetten till två?” Var med nu… -”Du delar den så, så och så” Två gånger instruerade pöjken mig hur jag skulle skära brôbedden. Jahapp… Å säljer ni såna däringa yxskaft med?

Läs mer

Ice bucket challenge ALS

av Camilla Sahlqvist augusti 26, 2014

Det for runt på sociala medier i en hastighet som gjorde mig aning icke-mottaglig. Så har jag det med alltför snabba kringskickande saker. Jag stänger av, stänger dörren helt. Efter att dörren inte bara hade forcerats utan hela väggen och mitt skydd föll in så fick jag det beskrivit av vuxna dottern som inte har […]

Läs mer

Då ställer vi in oss—>

av Camilla Sahlqvist augusti 16, 2014

—> Min höst är definitivt mer motstånd i än sambons, se föregående inlägg. Han låter närmast peoetisk i sina ordval. Detta medan jag känner, på riktigt känner motståndet i kroppen. Neeeej, skriker den. Inte ännu. Jag vill ha meeeeer sommarvärme. Jag har inte badat klart, jag har inte delfindykt klart. Luften förändras, den är klarare, högre. […]

Läs mer

Nu är det höst – haha!

av Thomas Olausson augusti 15, 2014

Man kan verkligen inte påstå att sommaren 2014 var kort, men den tog slut för ett par nätter sedan medan jag sov. Fort gick det, som attan. När jag vaknade var huset kallt och spisen hungrig. Jag som skulle göra allt första veckan på semestern. Jävlar. Men. Sommaren har varit glödheta dagar på västkustska hällar […]

Läs mer
Följ min blogg med bloglovin