Ensamarbete inom bevakningsbranschen är inget ovanligt. Man vill helst ha två ordningsvakter på samma pass eftersom man räknar med att de ska ingripa mot så kallad ordningsstörning. Väktare har oftast inte den uppgiften, allmänhetens ovetskap till trots, men ibland är skillnaden yrkena emellan ytterst liten. Tyvärr är det kundens pengar som styr i många, många fall, och då vinner lägsta budet och dubbelbemanningen uteblir.
I fallet med den misshandlade arrestvakten förklarar man hur bra det är med en liten kvinna som med sitt omtyckta sätt verkar lugnande. Det samma lär ha gällt häktesvakten som slogs ihjäl nyligen i häktet några meter från den nu aktuella arresten, hon såg ju strålande glad ut på bilderna – strax innan hon brutalt slogs ihjäl. Det är alldeles sant, jag är själv av den sorten som lugnar ned och klarar mig långt utan att behöva ta till våld. Men någon gång då och då räcker det inte. Ibland tvingas man slåss, även om det uttrycket är ovanligt på kurserna. Då talar man om självskydd som om våra fåniga repetitioner vart fjärde år ska återspegla ett riktigt blodigt skådespel när det verkligen händer.
Nu är jag rädd att jag låter bitter och att jag eftersträvar hårdare tag, det är inte min mening. Jag är snarare insiktsfull, om jag får säga det själv, och räknar med med hårdare tag – från de vi ska hantera. Det finns fortfarande mycket gott i de flesta människor, något som gör att de flesta av oss har spärrar. Men när spärren inte finns där, då jobbar vi faktiskt fortfarande ofta ensamma. Då är det fanimej för sent att överväga en extrabeställning. Då skadas människor på sina arbetsplatser av något så opålitligt som andra människor. Du kan inte backa ett steg och hoppas att faran står kvar, som en farlig svarv på en mekanisk verkstad.
Kvinnan som nu skadades hade tur. Hon fick hjälp då hennes vänlighet inte bemöttes med respekt och medmänsklighet. Hade inte poliserna som kom till undsättning funnits där just då vet ingen hur det hade slutat.
Det finns de som reagerar på ingripanden från oss ordningsvakter och från polisen när vi är fler än den vi ska övermanna. Man tycker att det är övervåld och överdrivet. På Youtube hittar man snabbt filmer där kommentarerna haglar över poliser som oskadliggör en våldsam person. Hur tänker dessa när de läser artiklar om sådant här? Tycker de att kvinnan skulle ha fått stryk och att poliserna skulle ha väntat på sin tur i någon form av ringhörna?
Vår värld är ingen sport. I vår värld gäller det att vara på vår vakt, och att vara beredda på att använda våld till den grad att hotet är avvärjt. Om jag möter en exakt lika stark våldsman och måste hantera honom själv, kommer både han och jag att skadas mer än nödvändigt. Det ska inte krävas en match på tretton ronder för att få situationen under kontroll. Det ska inte heller krävas dödsfall för att bevisa att det kan vara farligt att jobba med kriminella. Det räcker kanske med två vakter för att snabbt övermanna en person som skulle ha tagit mig en kvart av onödiga skrapsår och blod att övermanna.
Personligen brottas jag gissningsvis knappt en gång per år, och hittills har jag klarat mig bra. Jag har aldrig heller behövt använda batong under mina tjugo år i branchen. Det är det jag är rädd för – att invaggas i en falsk säkerhet.
DN skriver om ensamarbete i arresten.
DN skriver om hur bevakningsföretagen försöker skylla ansvaret på polisen.
Läs även andra bloggares åsikter om arrest, ensamarbete, polis, ordningsvakt, väktare, bevakningsbransch
{ 2 kommentarer… läs dem nedan eller lägg till en }
Som mamma är jag ju alltid orolig när det gäller ditt jobb. Som samma mamma vet jag att du hanterar situationerna efter bästa förmåga och på ett klokt sätt. Som samma mamma är jag realist och vet att allt kan hända.
Ja, världen är ju som den är, och man kan ju inte undvika allt. Jag skulle känna mig mer utsatt som taxichaufför eller bussdito. Jag skulle be dig att inte vara orolig om jag trodde hade effekt.