Fenomenet blogging är idag en vedertagen form av kommunikation med omvärlden och det finns bloggare som tjänar miljonbelopp årligen på det de skriver. Förr i tiden var man tvungen att åtminstone vara journalist för att göra sin röst hörd men idag kan vem som helst sätta sig ner vid datorn, plattan eller till och med mobilen, och sätta igång med en blogg.

Ämnena varierar i princip lika mycket som det finns bloggare. Bland de populäraste ämnena hör de som har med skönhet och hälsa att göra men också musik, mode, resor, mat och populärkultur i allmänhet, liksom politik, miljöfrågor och aktuella ämnen. Det finns också så kallade vloggare som istället för att skriva gör videobloggar på kanaler som YouTube.

Eftersom alla har tillgång till bloggarna så har bloggarnas makt blivit allt starkare och idag finns det till exempel nyhetsbloggare som hävdar sig vara mer opartiska eller sanningsenliga än de mer traditionella tidskrifterna och nyhetskanalerna. Det är oerhört svårt att censurera bloggare då de hela tiden kan öppna nya konton under nya namn och det har lett till att vissa länder, som Turkiet, Kina och Cuba, inskränkt den allmänna tillgången till internet.

Kunskap är förvisso makt och det var till exempel via internet som den stora revolutionen i Egypten satte igång för ett årtionde sedan. Människor världen över kunde kommunicera med varandra och deltagarna i protesterna kunde arrangera möten och demonstrationer bakom sin regims rygg. Man publicerade artiklar om de många orättvisor som rådde och kunde öppet kritisera sina politiker.

Det finns dock en baksida med allt detta; tyvärr är det nu för tiden också fullt möjligt att publicera falska nyheter och det utnyttjas till fullo av framför allt extrema partier som vill egga till hat, rasism, homofobi och allmän intolerans. Man ”rapporterar” om brott som skall ha begåtts av till exempel muslimer vilka inte är sanna, publicerar osann statistik om hur vissa raser är mindre intelligenta eller att homosexuella i 99% av fallen är pedofiler! Dessutom kan man publicera deontologiskt oetiska artiklar om officiella personers privatliv eller sprida rykten om filmstjärnor eller domare.

Problemet är här att många människor inte är väl insatta i källkritik och inte vet att skilja på seriösa och oseriösa nyhetskällor. Brexitkampanjen är ett strålande exempel på hur folk trodde på vissa publikationer och röstade av en viss anledning medan just denna i själva verket inte hade något att göra med frågan om Storbritanniens medlemskap.

Vad kan man göra för att bibehålla uttrycksfriheten samtidigt som man motverkar falsk information? Skall man införa censur eller låta alla säga och skriva vad det vill? Frågan är ganska komplicerad för den som vill upprätthålla demokratin. En bra lösning är utbildning! Genom att lära ut metodologi och källkritik kan man ge läsarna verktyg att själva bedöma nyheternas riktighet. Det går att granska det mesta med ett kritiskt öga om man bara vet hur. Detta gör att man undviker censur och bibehåller yttrandefriheten och samtidigt får människor en mycket nyttig lektion i att inte tro på vad som helst.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>