Känslan av att glida in i sina löpartajts lika enkelt som att luta sig tillbaka och göra ingenting är faktiskt inte mindre än fantastisk. Jag är där nu, i den fasen där man inte fasar längre. En gång i tiden var löpning det värsta som fanns och någonting som man inte kunde föreställa sig som njutbart på något vis. Nu är det som om kroppen vore ett leksuget barn som rycker i den vuxne för att få komma ut och röra sig.

Det finns inget dåligt väder om man har knallgula kläder. Varje motvind ger mig kraft, varje extra kilometer ger mig ett bredare leende. Det är inte längre en sträcka som måste bemästras utan en oplanerad runda där jag kan passa på att titta till vad som faller mig in. Är jag på hemmaplan kan jag springa till Synvillan, alltså Sveriges televisions hus i Göteborg, för att klappa till dörrhandtaget innan jag vänder. Jag kan springa runt Ramberget och kolla hur det ser ut på andra sidan där jag bodde tidigare. Är jag i Jämtland kan jag springa en stund i min barndom och samtidigt spana efter älgar med pannlampan på.

Svettningen är rening, som en bastu utan väggar. Luftrören vädras och tankarna kommer på plats. Bröstet fylls av kraft och benen får göra vad ben har varit menade att göra i tusentals år.

På armen sitter min iPhone med appen Runkeeper programmerad. Inga muntliga uppdateringar, bara spellistan som får strömma fritt ut i luften så att hörlurarna inte hindrar andra viktiga ljudintryck från den verkliga världen omkring.

Det spelar ingen roll om det är sommar och varmt eller vinter och bitande kallt, det är bara variationer av härligheten.

Spring med mig med Runkeeper vetja. Ja, det finns förrsten flera andra sorters aktiviteter att programmera in och kartlägga.

Min löparmusik, vilt varierad:

Blues Before Sunrise – Eric Clapton

How Long Blues – Eric Clapton

I’m Yours – Jason Mraz

Oxygene (Part 4) – Jean Michel Jarre

Roadtested – Michael Katon

You Can Call Me Al – Paul Simon (husguden)

Knivhuggarrock – Toms Ledin

Beginning To See The Light – The velvet underground

boioioioi – Brandon Hardesty

Dj Tommy Tee live @ Aveny No 1 – Electro-House-Vocal Selection in a Public Service style by Dj Tommy Tee (Recorded live @ avenyn No 1 Gothenburg may 2008) – TommyTee

Everybody Get Up – Five

This is it – Melba Moore

Save Tonight – Eagle Eye Cherry

Show Me Love – Robyn

Vinden Har Vänt – Petter

I’ve Got To Use My Imagination – Gladys Knight & The Pips

Ack, Vad För En Usel Koja, Ep. 34 – Fred Åkerström

Butterfly – Jason Mraz

Live High – Jason Mraz

Chants Magnetiques/Magnetic Fields (Part 2) – Jean Michel Jarre

Born On The Bayou – John Fogerty

Premonition – John Fogerty

The Obvious Child – Paul Simon

The Vampires – Paul Simon

Adios Hermanos – Paul Simon

Baby Driver – Simon & Garfunkel

Sensuella Isabella – Tomas Ledin

Söta Dadlar & Fikon (SlaskDown) – Barba Madre?

En Samlingsmix – Tomas Ledin

Visa vid Nybroviken – Fred Åkerström

Warwick Avenue – Duffy

Distant Dreamer – Duffy

Movitz Blåste En Konsert, Ep. 51 – Fred Åkerström

Mollberg Satt I Paulun, Ep. 41 – Fred Åkerström

650 Polaris – HP Burman

You Ain’t Going Nowhere – The Byrds

One Hundred Years From Now (Rehearsal—Take) – The Byrds

Pretty Boy Floyd – The Byrds

Crazy About You – Tomas Ledin

Me And Julio Down By The Schoolyard – Paul Simon

Where the wild ones go – Michael Katon

Turn the lights off (Radio edit) – Kato feat. Jon

Down On The Corner – John Fogerty

Reconsider Baby – Eric Clapton

Motherless Child – Eric Clapton

Sweet Home Alabama – Lynyrd Skynyrd

Cuba – Gibson Brothers

Island rock – Papa Dee

Late In The Evening – Paul Simon

Get on the boogie train – Michael Katon

Hoochie Coochie Man – Eric Clapton

Fortunate Son – John Fogerty

Håll till godo.

Foto: Thomas Olausson

Läs även andra bloggares åsikter om träning, löpning, svett

Jag ger mig inte in på huruvida det hänt eller ej. Det räcker med den svarta rubriken om gynekologen som anklagas för sexuella övergrepp för att rysningarna ska gå längs hela ryggraden. Detta är väl en av kvinnors största rädslor? Vi ligger där, helt skyddslösa och försöker intala oss att vi kan lita på personen, gynekologen ifråga. Vi puttar undan alla frågetecken kring vad det kommer sig att en man kan tänka sig att plugga vidare till gynekolog då det tillhör de delar av kroppen som i tider enbart varit till för andra kvinnor när det kommer till barnafödande o.s.v.Att ha läst sexologi och då ha vetskap till vilka yrken människor med aning udda sexuella böjelser söker sig gör inte tilliten större. Badhusen är väl kända som välbesökta av de som tycker om att titta extra mycket. Men att så till den milda grad att de gräver ner sig i studier i flera år för att sedan arbeta som gynekolog, det vill man ju bara inte tro. Alltså, den enklaste vägen som kvinna, är att välja att lita på den som ”bara ska titta” mig i underlivet. Hur fri jag än blir i mitt förhållande till min kropp så tror jag aldrig att den ställningen känns avslappnad och bekväm.

Men övertalandet från de bakre delarna i hjärnan gör ju att vi snällt kryper upp i stolen. Gudskelov händer det inte så ofta och alls inte ofta att det är en man som ska utföra skojiga undersökningen. Men när det sker, då är jag och många kvinnor med mig (avskyr för övrigt uttrycket) små och utelämnade. Vi skuttar därifrån och är glada att vi överlevde.

Om och ifall det stämmer, det som rubrikerna skriker ut, ja då går mina sympatier till de kvinnorna. Dessutom är jag glad att jag har el skinno på näsan att se till att det är en kvinna som kommer mig inpå livet, för det är jag som bestämmer om så pass privata delar, sådeså.

GP:s svarta rubrik

SvD har också svarta äckelrubriker

DN var sist men har även de snappat upp rubriken

Läs även andra bloggares åsikter om gynekologer, övergrepp

Min mor brukar banna mig för mina svordomar i vissa inlägg. Vad tycker du om svordomar själv? Hjälp Lars-Gunnar Andersson och Anna Lena Ringarp genom Språket i P1 genom att delta i deras enkät i ämnet. Det var 35 år sedan sist så det kan dröja till nästa chans att göra sin röst hörd.

Tyvärr vet jag inte hur länge enkäten pågår i skrivande stund, men jag tror den sammanfattas någon gång i kommande månadsskifte.

Ge också gärna era åsikter och tankar om svordomar och liknande språkbruk i kommentarerna nedan.

Enkäten.

Läs även andra bloggares åsikter om svordomar, svordomsenkät, Språket i P1, Lars-Gunnar Andersson, Anna Lena Ringarp

För er som gillar våra bilder kan jag meddela att jag har pytsat in några nya i rotatorn här till höger, den lilla rutan som roterar bilder mellan varje gång man laddar om sidan alltså. Som vanligt får jag extra inspiration när jag har varit i Jämtland och haft med mig kameran, men där finns annat med. Håll till godo!

Läs även andra bloggares åsikter om bilder, Jämtlandsbilder, Sverigebilder, foton

Många gånger hörs tongångar om att ta saker och lagen i egna händer och att de svenska lagarna är för snälla, till de kriminellas stora glädje. Det må så vara, men när verkligheten knackar på kommer också insikten.

Nu är det dock så att var och en har rätt stora möjligheter att ingripa i försvar av sig själv, andra medborgare, samt egendom och utrymmen. Med stora möjligheter menar jag att det faktiskt är ett rejält intrång i en annan människas frihet när man tvingar denne till underkastelse. Om du säger åt någon fri medborgare i det fina landet Sverige att denne, mot sin vilja ska stanna och vänta på statsanställda som kommer för att tvångsförvalta dennes närmaste timmar, då har du med ganska stor tydlighet dikterat dennes rörelsefrihet. Om du därtill lägger tvingande händer på medborgarens axlar eller rent av vrider upp hans armar på hans rygg, då har du desto tydligare visat att din vilja ska gälla, och därmed inte hans.

Att förvägra en människa sin egen fria vilja är, om man tänker efter ganska allvarligt. Det är dessutom ganska svårt att öva på reaktionerna själv eftersom det förutsätt att man utsätts för tvång.

Detta får var och en i vårt land trots allt göra, och det är ytterst sällan vi sedan tvingas betala skadestånd eller själva krypa inför skranket, utpekad som bov. Många sprider nämligen den villfarelsen att man per automatik blir straffad om man agerar med civilkurage, gärna följt av något aggressivt formulerat uttalande om sossar, alternativt mesiga politiker i allmänhet.

Jag skriver detta eftersom jag nyss läste en artikel i Aftonbladet om en man som grep en person han trodde sig nyss ha blivit rånad av. Nu var så icke fallet och mannen blev följaktligen gripen på felaktiga grunder. Där stod därmed en frihetsberövad och alldeles oskyldig man, gripen av ett troligen ganska upprört rånoffer. Nu slutade det hyfsat lyckligt eftersom det uppdagades att det var ett misstag, samt att mannen samtidigt kunde omhändertagas då han var i behov av tillnyktring under uppsyn. Jag utgår nu från att han inte utsattes för mer våld än fasthållandet.

Hade det nu varit så att han hade gjort lite mer motstånd och att händelsen hade slutat med en brottningsmatch med vissa skador till följd, då hade det nyss upprörda rånoffret vid polisens ankomst omvandlats till en misstänkt våldsverkare och kvällen hade blivit än värre än vad den redan var. Hade däremot den gripne varit skyldig och satt sig till motstånd, ja då hade hans eventuellt uppkomna skråmor varit hans eget fel.

Så kommer vi till det där med uppsåt. Mannen som grep hade ju gjort ett ärligt misstag och kommer troligtvis inte att åtalas eller dömas för detta, han hade ju viss anledning att vara stressad efter den dramatiska förlusten av sitt guldsmycke. Han hade inget uppsåt att frihetsberöva oskyldiga medborgare på måfå. Hade han däremot gått över gränsen hade han nog fått se sig vara skyldig till ett litet skadestånd till den berusade, men alltså helt oskyldige mannen.

Jag slänger in envarsrätten här:

Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.

Texten innebär på ren svenska att vem fan som helst får gripa någon som har gjort något tillräckligt dumt. Jag krånglar inte till det med fler lagtexter, men det finns sedan kompletterande paragrafer som förklarar att det är okej och lagligt att bruka visst våld i vissa situationer, det behöver man inte vara polis, ordningsvakt eller väktare för att ha lagstöd för.

Misstaget mannen gjorde var alltså att inte gripa på bar gärning, alltså precis när han blir rånad, eller på flyende fot. Han började leta efter sina rånare efter att de hade ränt i väg och oavsett om det var rätt eller fel person han trodde sig känna igen var denne inte på flyende fot. Nu kan man tycka att begreppet flyende fot skulle gälla tills döden skiljer folk åt, men det handlar om ett kontinuerligt efterföljande utan risk för förväxlingar.

Lagen är alltså formulerad för att misstag av den här typen inte ska ske.

Förhoppningsvis får man fast de riktiga rånarna och förhoppningsvis blir det inga påföljder för rånoffret.

Aftonbladet skriver om detta.

GP skriver om detta.

SvD skriver om detta.

Wikipedia om envarsgripande.

Läs även andra bloggares åsikter om envargripande, envarsrätten, rättsäkerhet

Flippar ja ur helt kommer jag följa med min sambo ut i skogen och bo i detdäringa grott-liknande boendet som han helst av allt skulle vilja. Jag funderar av och till numera på vart samhället tar vägen. F’låt, mer till än av ska banne mig tilläggas.

Samhället jag bor i har stenkoll på varenda steg jag tar i tillvaron. Nu är ju just min tillvaro inte så värst upphetsande. Men tanken på att Storebror registrerar mig direkt på morgonen när jag loggar in och läser nyheter, slänger en bläng på mail och fb medan kaffet ger mig en mjukstart på dagen. Därefter kanske jag registreras via busskortet, betalkortet och därefter datorn på jobbet. Där är jag verkligen registrerad. Varje steg i datorn finns i cyberrymden. Kanske åker jag till gymmet innan jobbet eftersom jag börjar först på eftermiddagen. Då klickar det i spärren både när jag ska in och ut. Alla dörrar öppnas med en flärp. På gymmet, på jobbet. Om rätt Storebror sätter igång så går jag kartlägga i detalj.

Eftersom vi tenderar leva våra liv via en mobil så kommer det fler och fler tjänster som ska utföras med den. Bankerna är i full färd med att göra påhittiga saker vi kan trycka fram på skärmen. Mer lär komma, allt för att tjäna pengar på oss men fasen… även mer koll. Vi är redan idag helt transparenta och går att få sekundsnabb koll på. Tanken är så pass obehaglig att Facebook inte går att undvika. Där bidrar vi med vår vardag, våra sorger och bedrövelser. Obehaget växer och jag ser ingen utväg. Jag vet inte hur jag ska minska det. Jovisst, de enkla stegen, minska texten på Facebook är väl ett. Men resten?

Skulle jag bli lika kollad i den där grottan? Kan jag bli helt tvärtemot hela samhället utan att bli en tok-kuf? Det verkar svårt. Ska jag ta ut mina pengar när lönen kommer då och ha kontanterna under huvudkudden? Ska jag cykla till jobbet? Ska jag hoppa över gymmet och enbart träna hemma? Inte vet jag men lite jävvla motstånd känner jag nog snart komma i mig. Kufverksamheten går att ifrågasätta. Jag börjar nämligen fundera över att vi så enkelt går på hela kontroll- och Storebrortillvaron. Det ger rysningar som inte enkelt tas bort med raggisarna.

SvD är inne på det här med.

Läs även andra bloggares åsikter om grottboende, alternativ, storebror, registrering, Facebook

Snurra nu en jordglob och följ den 63:e latituden. Den går långt där uppe på toppen av globen. En av destinationerna är t.ex. St. Lawrence Island i Alaska. Det låter inte som en turistort i sann lämmelanda för min del. Men likväl befinner jag mig på den 63:e breddgraden och semestrar mig, fast i vårt avlånga Svärjeland dårå. Jämförelsen fick jag lust att göra när jag idag tog mig en alldeles egen söndagspromenad. Begreppet i sig är ju en trygg runda för de allra flesta. Vi som par har inte fullkoll på veckan när vi båda arbetar oregelbundet. Så när vi semestrar gör vi inte som andra, kanske vänder dygnet och är uppe längre. Nopp, då backar vi tillbaka till rutiner, lägger oss gärna löjligt tidigt och sover grisen hela långa natten. Det är lite som kontorsarbetares vardag fast tvärtom, ja, ni kanske hänger med.

Således, på en självvald söndagspromenad klädd till tänderna med stavarna och iPoden i högsta hugg. Att stavarna är toktöntiga har jag bestämt mig för att leva med när jag nu får ut en annan rörelse i kroppen. I öronen hörs en nedladdad radiointervju för att underlätta här- och nudelen.

Foto: Camilla Sahlqvist

Att jag befann mig på den 63:e breddgraden och faktiskt på en avkroksväg blev jag snart varse. Under min timslånga promenad kördes jag ifatt av en styck bil. Jag mötte en hundägare med sin och någon annans hund. Såklart pratade vi en stund, hon bodde ju där och mötte så här många varje söndag, sväljsväljsvälj. En nick från ortens meckare av diverse motorfordon, i nuläget en hoper skotrar stod uppradade på gärden i väntan på hjälp att bli kördugliga. Det var en sån där gård med tokmånga bilar, tokmånga skotrar och under en snöhög gick även skönja tokmånga cyklar. De stod inbäddade i snö upptill styret så det var bara ett vasst öga som kunde få syn på dem. Antingen hade de det varmt och skönt där under snötäcket eller så skruvade de betänkligt på sig och vårlängtade efter första cykelturen. Ja, det så klart, om de inte rostat sig odugliga där under täcket. Camilla, man ska inte tycka synd om cyklar, de har inget liv. Okej, jag går snabbt vidare helt enkelt.

I en meditativ takt traskar jag framåt i ett solgassande Jämtland. Det slår mig att spåren på marken är alls inte desamma som hemma. Hemma är det tusen och tusen spår av oss bråttom-människor som hastar till allt i livet. Här syns kanske högst tre olika människofotspår. Sen delas snöspåren med några fler hjulspår från bilar. Skoterspår och sparkspår hittar jag med. Därefter kommer de som nog traskar mest på vägen. Det är klövspår av olika slag. Det är hästskor, det är små fågelspår, det är bamsebjörnspår… fast det är nog tassar efter hundar om jag ska vara helt ärlig. Men jag har sett ett björnhuvud hänga på en vägg hos en bofast på dessa breddgrader. Den bamsebjörnen bodde ursprungligen inte i dessa trakter så björnspåren finns inte för min del, det blir liksom enklare att ta mig ut helt allena då. Det blir en helt annan promenad när jag får syn på att djuren är fler på vägspåren. Vad det blir för promenad är jag osäker på, men ljudet stängs av i öronen, ljudet utanför mössan blir nu viktigare. Det händer alltsom oftast men nu hörs verkligen ingenting. Tystnaden är nog det jag uppskattar mest. Den kompakta tystnaden. Anstränger jag örat så hörs ett brus och det är inget trafikljud, gud förbjude. Mina spårkompisar och jag är nu klara men gissa att jag ser fram emot fler promenader med dem. Tjohoo!

Foto: Thomas Olausson

En fin sida som inspirerar till promenader här i trakterna.

Läs även andra bloggares åsikter om Jämtland, Kvitsle, Kvissle, promenader

Jag fick ju som tidigare meddelats spela konstapel i går igen. Då fick jag ta mig upp en bit längs västkusten för att i strålande väder träffa ett riktigt härligt filmteam. Det handlar alltså om Fjällbackamorden där jag förhoppningsvis ska kunna bli en återkommande figur. Samhället Fjällbacka är ju ingen enorm ort så antalet poliskonstaplar som dyker upp i bild får inte bli för stort.

I går fick jag dessutom den stora äran att dela matbord med en nybliven innehavare av en guldbagge för bästa huvudroll, en klädsamt nöjd sådan dessutom. Det blev ett givande samtal där vi, vid bordet tre sittande statister bland annat fick serverat en hel del anekdoter om forna tiders skådespelare. Tydligen var bordsällskapet ännu inte officiellt presenterad som delaktig under dagen i går, men senare släppte Tre vänner ett meddelande om att Sven-Bertil Taube hade fått en stor roll i denna den tredje filmen i storsatsningen Fjällbackamorden. Ännu ett möte med viss religiös karaktär för glad statist.

I övrigt var det väldigt mycket sill. Oerhört mycket sill.

Tre vänner berättar om Sven-Bertils roll.

Gilla Fjällbackamorden på Facebook.

Förra inlägget i ämnet.

Läs även andra bloggares åsikter om Sven-Bertil Taube, Tre vänner, Fjällbackamorden, skådespeleri, statist

Skönhets Foto: Camilla Sahlqvist

Jahapp, då var januarilönens skönhetsprodukt inhandlad. Nähäe, jag tillhör inte släktet som har trettio olika parfymer, fjorton mascaror eller annat som jag ännu inte begripit vad de ska användas till. Jag är väl i och för sig samma släkte, men en annan variant liksom. Men det har genom åren varit en fascination att gå in på okända eller nära vänners toaletter. När jag satt mig till ro kan jag stumt titta mig runt på att produkter. Var och när använder de alla sakerna? Själv är jag tokpragmatisk, när deodoranten är slut, ja, då handlar jag en ny. Såklart av samma sort jag brukar ha, varför byta? Alla andra, alla de få sakerna menar jag ju, de byts ut på samma sätt. Mängden borstar, filar, färger att använda på ögonen, i eller under dem, de bor inte hos mig.

Men de där toaletterna jag besökt, de har sååååå många saker. Jag är helt klart utanför, frågande och vilsen i denna djungel. Motvalls må vara mitt signum men i den här världen har jag inte haft vare sig intresse eller tillträde, känns det som i alla fall.

Tillbaka till januarilönens fantastiska inköp. Indeed, Lypsyl har tagit fram en handkräm (Lypsyl Hand cream). Perfekt och saknad av mig med torra händer. Jag har inte hittat, inte letat, efter någon bra handkräm till mina torra vinterhänder utan haft en från Apoteket som jag varit mindre nöjd med. Men inte så missnöjd att jag letar efter någon annan minsann. Men då står den bara där på en hylla på Coop, förstås, och vill följa med mig hem. Det är så klart att den ska fungera hos mig som så gärna har Lypsyl till läpparna i både jacka, byxa och morgonrocken.

Så ni förstår, det är vare sig en dyr märkes-klet-burk som flyttat in hos mig eller en stilfull ask. Det är helt enkelt en vansinnigt användbar Lypsyl till händerna. Då har jag nog rett ut varför burkarna bor hos mig, de är praktiska och fyller de stora penseldragens funktion.

Den varianten är jag, because I´m worth it.

Läs även andra bloggares åsikter om Lypsyl, handkräm, skönhetsprodukter

När dagen liksom släpat sig fram, hjärnan gick i ide i natt och kroppen värker utav sömnbrist, då tycker jag att vingummi fungerar som tröst. Segt, sörjigt och fullt med kemikalier.

Men hick, vänta nu, lille M ska inte klandras. Han sover grisen. El nappo tappas vid 1-tiden men sen sover han fullkornsvällingsruset av sig fram till 8-snåret.

Det är mitt jobb som kan bråka med mig. Nopp, ingen pappershög som ska bli klar. Det är helt enkelt en utryckning där polisen ofta väntar på socialtjänsten. Jodå, mett-i-natta roar jag mig med sånt här. Få förunnat.

Trötthetsvärken i kroppen tenderar att ropa fram sötsuget och inte kan Camilla bromsa sig. Men medge att segtrötthet funkade bra ihop med Bassets goingar.

Alltsedan morgonkaffet intogs har tanken funnits ”snuskigt tidigt ska jag i säng i kväll”. Men ändå, när goa sambon och jag fått våra tid på kvällen, de kvällar ingen av oss skojar till det på jobbet, då, då… är det lätt att hellre fastna under filten i soffan med tända ljus på bordet, kaffekoppen bredvid och datorn som så gärna vill bli skriven på.

Musigt, sa Mamma Mu.

Läs även andra bloggares åsikter om vingummi