Åter en institution faller när Kaj Kindvall nu har beslutat sig för att lämna gamla fina Tracks och avbryta alla livsuppehållande åtgärder. Förutsättningarna är helt enkelt inte de samma som de var 1984, då det legendariska programmet en gång startade. Själv har jag aldrig brytt mig om själva listandet – men rösten. Rösten har varit en behaglig ljudtapet under många, många timmar i mitt liv. Jag har tecknat, gjort läxor, vänt hö, kört bil och tillbringat massor av tid på olika jobb med Tracks i öronen.
Det är nya tider nu. Att Kajs programidé förr eller senare skulle förlora sin självklarhet var förstås väntat. Ingen bryr sig om listor längre. Folk har sämre koll på poplistor än vilka frimärksmotiv som finns att välja år 2010. Att övertala Kaj att fortsätta sitta och sortera pop vore som att lura ett blint barn att blöjpåsen är ett kramdjur.
Men Kaj verkar inte så dyster. Han tycker att konceptet har fungerat bra under åren, men att det på senare tid har blivit svårare. Då väljer han att satsa på andra musikprogram i stället. Det tackar vi för, vad vore svensk radio utan Kaj Kindvall?
Det finns andra program jag har slölyssnat på under åren. P3 Soul med Mats Nileskär till exempel. Alla dessa program med för mig okända svarta musiker som svarar löjligt utförligt på Mats hypnotiska frågor. Han är uppe i över 5000 intervjuer nu, och det låter alltid som om en tecknad maffiavessla sitter och frågar ut en Jabba De Hutt på morfin.
En annan klassiker är Skivor från Vetlanda. Lars-Göran Frisk – numera död, spelade musik från tiden då Lunds domkyrka precis stod klar. Det var knaster och vals om vartannat. Inte precis den musiken jag hängde på skivaffären för att köpa, men ändå något jag inte valde att stänga av. Dessa skivor, mestadels stenkakor, kan man nu lyssna på i programmet Da capo med Anders Eldeman. Da capo betyder som du kanske vet ”en gång till”. Det hör därmed till de smartare programnamnen enligt undertecknad.
Något jag inte är lika imponerad över är P3 Hiphop, som verkar ha en redaktion bestående av de två programledarna Timbuktu och DJ Amato, och en dator med Wikipedia. Varje tisdagförmiddag får de panik och öppnar sin dator för att komma på vad de ska prata i mun på hiphopvis om. När de verkar ha gått vilse tillräckligt länge i prat om för dem egentligen okända artister, kastar de in en låt med Kanye West som de faktiskt vet något om och därmed kan prata bekvämt om i flera minuter. Det känns som ett par högstadiekillar som gör närradio om ett ämne de aldrig själva har hört om. Till deras försvar är det alltid tjo och tjim och glatt humör när de huserar i sin studio.
Tracks sänds sista gången den 8 januari 2011. Slölyssning är för övrigt inte alls så dåligt som det låter.
GP skriver i stort sett samma sak som Aftonbladet.
Wikidpedia om Skivor från Vetlanda.
{ 2 kommentarer… läs dem nedan eller lägg till en }
Jag håller med, vad vore svensk radio utan Kaj Kindvall?
Jag däremot gjorde allt annat än slölyssnade. Jag satt som klistrad varje lördag med mina Maxell kassettband och spelade in. Det gällde att vara med så man inte fick så mycket prat med. Också att komma ihåg vilka låtar man hade spelat in redan för man ville inte ha samma låt flera gånger på samma band.
Fram till -89 satt jag så och gissar att jag fortfarande har 75 band sparade. Det är sällan nån klår mig i musiktävlingar som har 80-talsmusik. På 90-talet blev det mer och mer MTV. I slutet av 90-talet började jag jobba på P4 och lyssnade aldrig på P3 längre, orkade inte byta kanal….
Tråkigt att programmet går i graven men förstår varför.
Kul att du inte orkade byta kanal, känner igen mig i det själv. Under långa perioder lyssnar man på en kanal, för att sedan byta till en annan när man har fått hjärnblödning på den första. Sedan rullar det på.