Hej Henrik. Du är först ut att intervjuas här på Vanligtvis.se. Hur kommer det sig att du låter dig intervjuas över huvud taget?
– Jag visste inte att man kunde tacka nej. Kan man det? Men nu har vi ju börjat, så det är lika bra vi kör på.
Schysst, jag tänkte börja med det faktum att du har varit i stand-up-branschen i mer än tio år nu. Har livet och karriären blivit vad du förväntade dig?
– Jag blev ganska överrumplad när det ”lossnade” för mig som komiker. Det gick väldigt snabbt från ingenting till att jag plötsligt satt i både Rapports och TV4:s morgonsoffor och kallades för den nya komikerstjärnan. Jag tror det gick lite för fort, för jag fick en väldig prestationsångest.
Innan jag blev komiker ”på riktigt” så trodde jag alltid att det skulle vara lättare att vara kreativ ifall man var etablerad. Men det blev mycket svårare i stället. Förväntningarna från både mig själv och andra gjorde att det låste sig.
Så nej, jag hade nog förväntat mig att jag skulle bli mer produktiv efter genombrottet. Fast det är kanske inte för sent.
Du håller på med en film – Meningen med Hugo. Hur växte det projektet fram? Var det bara något du drog igång en dag eller fanns det i huvudet länge?
– Jag gör ju inte filmen själv, det är flera andra inblandade. Framför allt regissören Björn Engström som även är fotograf och klipper filmen. Han och jag träffade varandra när vi gick Stockholms Filmskola.
Jag började skriva på manuset hösten 2005. Först skrev jag på engelska, eftersom jag jobbade mycket i England just då. När jag hade skrivit manus för en halvtimme så kändes det som första avsnittet till en TV-serie, så då lät jag en högt uppsatt person på BBC läsa det. Han älskade det och sa att han hade skrattat hela tiden när han läste det, men han sa också att BBC inte kunde satsa på det eftersom jag inte var ett namn. Mycket frustrerande.
Så hösten 2006 översatte jag manuset till svenska och fortsatte skriva, och då började det kännas som en långfilm i stället. Och efter några olika versioner och efter att det legat på is ett halvår så fick manuset i stort sett sin nuvarande form i januari 2008, och sedan skedde första inspelningen i februari det året.
Min ambition när jag skrev manuset var att det skulle gå att spela in med enkla medel, och det lyckades jag väl hålla hyfsat väl om man betraktar varje scen för sig. Men betraktar man hela manuset så blev det väldigt komplicerat ändå, eftersom det innehåller över 100 inspelningsplatser och fler än 60 talande roller. Och en del scener har varit komplicerade så det räcker, med flera skådisar och även statister och omständlig rekvisita och naturligtvis tidspress.
Så det har varit mycket jobb, men nu har vi bara en scen kvar att spela in. Och klippningen har vi också kommit ganska långt med. Så vi räknar med att kunna visa en förstaversion av filmen för en testpublik snart. Vi har redan visat delar ur filmen och det känns lovande.
Många ser dina inspelade framträdanden på Youtube. Vissa förstår ingenting, andra skrattar så de gråter. Känner du att du har blivit uppfattad som du förväntat dig?
– Jag tror att det är tillräckligt många som uppfattar mig som jag vill uppfattas. Men jag kan faktiskt bli lite fascinerad av att en del provoceras av min humor. Vad är det som provocerar?
De flesta som inte förstår har nog inte sett så mycket av mig. Jag är inte alltid fullt så absurdistisk som man kan tro av somliga klipp. Men det är roligt med humor som inte alla förstår. Relativt sett så blir det ju roligare för oss som förstår när några inte förstår. Fast det handlar kanske inte så mycket om att förstå, det är nog mest en smaksak.
Jag tycker till och med att det kan vara nog så roligt att dra ett skämt som mottagaren inte fattar alls. Man vet att det både är jättekul och klurigt och att kassörskan på Coop troligtvis inte kommer att vara på samma våglängd. Enmannahumor som min sambo rätt ofta kallar det. Inte helt positivt menat då.
– Enmannahumor kan säkert vara roligt för en själv i vardagen. Men på en scen står man ju inte för att roa sig själv i första hand, så där bör man helst ha de flesta i publiken med sig. Man vill ju gärna vara originell, men det är en balansgång.
Nu har du börjat rulla en boll på Facebook genom att starta en grupp – ”Henrik Elmér på en teater”. Syftet är att sätta press på dig själv, som om du inte hade nog med press alltså. Vad är tanken att du ska göra när du väl står där på teatern? Kommer vi att få se allt det där nya som du genom all ny press har skrivit? Utgångspunkten är ”en jätterolig föreställning”.
– Ja, jag har länge velat göra en egen ståuppföreställning på en teaterscen. Det vill nog alla som börjar med stand-up. Hade jag inte fått en sådan kreativitetskris när jag slog igenom så hade jag gjort det för länge sedan. De senaste åren nu så har jag känt att det har lossnat lite. Jag har börjat både skriva och improvisera fram nya grejer, så förhoppningsvis kan jag få ihop en föreställning till hösten.
Men det blir nog inte enbart nyskrivet. Mycket av det material som jag har kört under åren är jag så nöjd med, så när jag äntligen gör en hel föreställning så vill jag ha med några av de grejerna också.
Så det blir nog en blandning av gammalt och nytt och improviserat.
Jag tycker teaterprojektet låter väldigt spännande. Jag hoppas det tar form, inte bara i Stockholm, utan även här i Göteborg och på andra platser. Var ska vi hålla koll för att inte missa detta?
– Antingen går man med i Facebookgruppen, eller om man inte använder Facebook så kan man kolla på min blogg ibland eller på Flinkultur.se där det förstås kommer finnas info så småningom. Men det där glömmer man kanske bort att ha koll på, så bäst är att gå med i gruppen på Facebook.
Vi måste tyvärr avrunda innan vi har lärt känna dig alltför väl och mystiken försvinner. Hjärtligt tack för din medverkan och lycka till med planerna, teatern och filmen.
– Mystik är viktigt. Jag har ju inte hunnit berätta om min väldigt ovanliga fobi, men det får jag göra en annan gång.
- Född: 1966
- Bor: Stockholm
- Vill bo: trivs ganska bra
- dricker: måttligt
- Äter: enkla matvanor (ja, jag äter matvanor)
- Leksak jag minns: en Chitty Bang-Bang-bil som jag fick i huvudet en gång
- Bok jag borde läsa: James Joyce Odysseus
- Film jag aldrig kommer se: de flesta, antagligen
- Något jag ska göra inom ett år: en ståuppföreställning på teater, kanske
- Något jag vill att folk ska veta om mig: det vill nog inte folk veta
Henriks egen blogg – varken Elmér eller mindre
Läs även andra bloggares åsikter om Henrik Elmér, Meningen med Hugo, ståupp
{ 5 kommentarer… läs dem nedan eller lägg till en }
Coolt!
Riktigt trevlig intervju att läsa!
Tack. Känner att det finns ett uppdämt behov av Henrik.
Klart det finns ett behov av Henrik!!
Bra upplägg på intervjun och vettiga frågor, tror du har talang för att intervjua folk =)
Tack, vi har vilda planer på fler. Och alla är just folk.