Fikabloggen.se smashar över en boll till Vanligtvis.se, som fångar den på volley
Såklart att det blir kopplingar till Söderlingdagen i Paris. Jag kan inte anklagas för att vara sportnörd, men när det kommer till stora mästerskap ingår det liksom i allmänbildningen.
Final i Franska Öppna på självaste svenska nationaldagen. Gäsp… Då är inte gäspningen riktad till finalen i tennisturneringen utan till mitt lands utsedda speciella dag. Uppvuxen som jag är på en öde ö kan jag inte dra mig till minnes att nationaldagen fanns på kartan. I och för sig kan jag idag tycka att det var mycket få saker som de facto stod på kartan på lilla ön, med enbart ca 500 invånare. Ön med vyer mot Danmark och Nordsjön. Ön med ca 1,5 km när man mäter den från huvudet ner till tårna, om den ställer sig på tårna och sträcker ut sina karga berg.
Att ön får plats i texten om nationaldagen är för att när jag växte upp där, för ca 35 år sedan, då var det en ”restricted area” då militären hade förskansat sig på grannön. Att jag kunde orden på engelska har sin förklaring i att det på en skylt, precis vid avstigningen av färjan, fanns på flera språk uppradat att inga utlänningar fick sätta sin fot på öa då det var ett militärt skyddsområde.
Det fanns då inga tankar om rasism, det bara var så. Inte ens norrmän var välkomna. Vår släkts norska krigsbarn som kom på besök i vuxen ålder, parkerade sin bil och satte en fisklåda för nummerplåten inte skulle synas. Som om liksom…
Oavsett uppväxt med krigets påminnelse inpå knuten har jag aldrig haft en relation till nationaldagens firande. Inte heller då det kom upp på politikernas bord att Sveriges nationaldag skulle bli mer uppmärksammad att jag tog det till mig. Det berodde kanske snarare på den ”motvallsådran” som bor i mig. Om någon talar om att det är dags att fira vår självständighet, ja då sätter jag mig ner, sur och tvär som en treåring. Här ska ingen komma tala om för mig vad jag ska göra, minsann.
På Wikipedia går att läsa att svenska flaggans dag byttes till nationaldag så sent som 1983, bara det talar ju för att det är aning påhittat. Själva dagen är en dag då Gustav Vasa blev kung i vårt avlånga land. Med all respekt för vår historia men jag har toksvårt att relatera och därtill fira Gustav Vasas konungatjosan för 450 år sedan. Norrmännen blev åtminstone fria från oss hemskingar i öster helt nyligen, det är väl något värt att fira, tänker jag?
Först 2005 blev det en helgdag i vår almenacka. En del av argumenten till det var att nysvenskar fann det märkligt att vi inte en helgdag på vårt lands nationaldag. Nysvenskarna däremot firar sin nya tillhörighet, ett drag jag finner sympatiskt. De lyser av stolthet, troligen finns hela deras resa med i den stoltheten, från det gamla sargade landet till att bli välkomnade i det nya.
Vidare har extrema högergrupper knyckt flaggan från oss vanliga firare. Som sambon glatt skämtade när vi åkte genom Sverigelandet på pingst, ”där bor det nazister” i ett hus som flaggade på den givna flaggdagen.
Jag tycker vi blev bestulna på vår flagga av dessa grupper, vi bär inte den stoltheten kring vårt lands färger som många andra. Ja, förutom i sportsammanhang då. Till och med vår skolavslutning med den tårdrypande ”den blomstertid nu kommer” har flyttats ut från svenska kyrkan då vi tar en hänsyn till alla de som inte har vår kyrka som sin.
Jag vill varken tvingas att fira en nationaldag som jag inte har i hjärtat eller tvingas ut ur kyrkan bara för att…
Däremot kan jag bli orolig om vi alla har samma inställning som mig. Bakom min likgiltlighet till nationaldagen gömmer sig ändå en omsorg om vårt lands demokrati. En demokrati som vacklar till av korruption, terrorism och andra läskiga inslag. Det gör att vi behöver vara oerhört rädda om demokratin som troligen är betydligt skörare än det förgivettagande vi för det mesta gör.
Kanske, kanske, kanske att de gul-orange skyltarna vid färjeläget på öa har hjälpt mig ändå. Kriget är inte så längt borta, vi kan inte slöa bort vår rösträtt och anklaga politiker för det ena och det andra. Det är vår förbaskade skyldighet att rösta, alltför många länder har tvivelaktiga val. Om vi misstror de som är satta att ta beslut, visa det i valet men ligg inte på soffan, det är då de mörka krafterna tar över.
Nationaldagen då? En solig varm junidag i mitt och andras liv att njuta av, med eller utan nationalistiska inslag. Svensk i själen blir jag däremot vid 15-tiden då finalen ska till…så sport-ointresserad jag är.
Fikabloggens volley att läsa om.
Wikipedia om Sveriges nationaldag.
{ 1 trackback }