Foto: Thomas Olausson
Rulltrappsregeln. Jag tror minsann att det var det första jag fick lära mig när jag som tjugoåring flyttade till Stockholm. Inte för att jag var så trög att jag stod kvar när folk bakom mig ville förbi, jag visste bara inte att det fanns en specifik regel som så ordentligt var förknippad med en stad.
Stockholm är Sveriges största stad. Där finns flest rulltrappor, vissa så långa att man kan läsa ut Metro tre gånger om på en enkelresa mellan två nivåer i tunnelbanan. Klart att man lär sig hantera dessa transportmedel då, stockholmarna växer ju upp med dem.
Man kan anklaga stockholmaren för att vara stressad och jävlig, en buse som envisas med att vilja vara först upp för varje rulltrappa, först av tåget, först till jobbet och först genom varje dörr. Jag minns det dock inte så från mina perioder i den vackra staden, tvärtom upplevde jag befolkningen som rätt avspänd i den brusande miljön.
Men det där med mänskliga bromsklossar som blockerar rulltrappors vänstra fil retar folk i hela landet, på platser där installationerna finns i alla fall. Goa gubbar muttrar minsann i goa Göteborg med, trots att dessa enligt sägnerna aldrig har bråttom och alltid är glada. Men bakom en hjärndöd röv är ingen glad. Bakom ett fruset tvåpack pensionärsfläsk får vem som helst lust att tackla framförvarande över kanten och frustande stånka sig upp till toppen, till den fram till dess tysta omgivningens applåder och hurrarop. De knutna nävarna torde lyfta ur fickorna för att föras till skyn i hyllande gester! Alla vill ju egentligen trycka till de där som inte tar in omgivningen.
Vad är det som gör att man tror sig äga andras tempo? Varför koagulerar folk fem steg upp i en mekanisk rullande trappa? Måste man utnyttja varenda sekund av draghjälp bara för att det rör sig under fötterna? Det är ju inte så att man har erlagt en avgift som man absolut måste få valuta för!
Släpp fångarne loss! Knö daj! Muttra och gör dig hörd medborgare! Se till att framförvarande fläsk får veta att du står bakom och vill förbi. Sucka och muttra fram grymtande ”ursäkta” med tydlig ickegillande betoning, men framför allt – uppfostra dina barn till moderna rulltrapperesenärer som vet att flytta på sig i stället för att stressa bakomvarande.
Låt inte problemet eskalera.
Se Sveriges längsta rulltrappa.
Se hur det går till när man irriterar morgontrötta stockholmare.
Läs även andra bloggares åsikter om rulltrappor, regler, oskrivna regler, hyfs, vett & etikett
