Civilkurage är en av de absolut vackraste egenskaperna hos oss människor, såsom jag rankar dem.
Det är en egenskap som kräver lite jävla anamma, styrka och mod. Uppenbarligen har det hänt som inte ska få hända. Kuraget har svikit å de allra grövsta på min hemort, Öckerö.
Jag vill inte tro att öarna är unika på något sätt i att hålla tyst och om ryggen. Jag vill tro att det är något som finns på den lilla orten där de flesta känner eller åtminstone känner till varandra.
Makarna Garakoei som drev en restaurang i Göteborg och blev utsatta för utpressning, är de som för min del satte civilkuraget på kartan, se http://www.expressen.se/1.499560
De finns i mitt bakhuvud som vardagshjältar av högre rang. Jag vill tro mig ha en släng av kuraget för egen del, men i jämförelse med det paret är jag bara en liten lort. De är mina hjältar och modeller även om jag vet att jag är rädd om mig och mina närmsta i första hand.
Men var har hjältarna funnits på Brattebergsskolan? Har ni sett pojken och tittat bort? Eller hur har det gått till? Inga pengar rättfärdigar ett sådant lidande. Rektorns ord om att pojken pojken mår väl och fungerar i skolan blir för mig bla, bla, bla…
Vågar rektorn inte titta på de inre såren som åsamkats pojken? De lär följa med honom under lång tid. Det gör mig ont att läsa om det, det borde göra ont att vara den som inte vågat se, inte vågat handla.
Det lilla jag vet om historien blir en historia om människans litenhet, skruttighet och stora tillkortakommanden. Måtte vi göra bättre nästa gång vi ser någon bli illa behandlad.
Öckerö kommun får bära hundhuvudet.
{ 5 kommentarer… läs dem nedan eller lägg till en }
Blir så beklämd:(
Kan det vara så att det är lättare att ”komma undan” med mobbing på mindre orter?
Kanske det, har nog inte tänkt så innan. Fast det är ju väldigt enkelt att bli anonym i stora stan så jag vet inte vilket som är värst. Men beklämd är sannerligen lätt att bli.
För att arbeta som socialarbetare måste jag säga att jag uppfattar dig som väldigt naiv
Du har inte tänkt på det och det innan osv
Menmen man får sina törnar och till slut anser man att människor är helt dumma i huvudet och sen tyr man sig till sig själv.. Sånt är livet numera i dagens Sverige som den 6:e Juni visst toppade någon lista som världens bästa land, blajblaj säger jag om det..
Kom på en sak till, det är (för mig iaf) självklart att det är lättare att både bli mobbad samt att förövarna kommer undan på ett litet samhälle. Det ligger nog i mobbingens natur, det är ett flockbeteende. Litet samhälle = en stor flock.
Mvh
dacer (Jimmy Carlberg)
Vad grundar du det på att jag skulle vara naiv? Är det inte rimligt att vi står upp för de barn som far illa? Om vi vuxna inte gör det, vem ska då göra det?
Ponera jag de facto är naiv, då skulle jag kalla dig cynisk och det är motsatsen. Dit strävar jag inte över huvud taget. Jag kämpar emot det draget för att inte tappa fokus helt. Det vore så enkelt, så enkelt att bli en cynisk socialarbetare. I flera avseenden är jag det, men min strävan är banne mig åt motsatt håll. Så…din beskyllan om naivitet blir till något positivt för mig.
När det gäller det lilla samhället har du troligen helt rätt. Jag har bara inte tänkt på det då det lilla samhället är det jag känner till under stora delar av mitt liv. I mångt och mycket har jag det kvar i mig och lär aldrig bli en fullfjädrad stadsbo i den meningen.
Gott med lite motstånd i kommentarerna, f´resten…I like